.

Det finns faktiskt vissa gränser om vad man tål att höra.

Jag gillar tex. inte när någon säger en sak om en annan person i förtroende till någon annan , sedan går den och gör precis det som den sagt att inte göra, precis efteråt. Från och med då blir ju person 1, inte alls speciellt trovärdig.


Sedan kan jag acceptera att man förändrar sina synsätt, och tankar om saker och ting, om människor också för den delen, men det fiinns givetvis vissa ramar man bör hålla sig inom, enligt mig, men det kanske är bara jag som tycker så, vad vet jag?


Säger någon något till mig som är fint, berörande och ärligt. Då blir man ju berörd liksom, att då sen i nästa svep totalt störtdissa det man sagt, och påstått sig kännt, jao som sagt där försvinner den äktheten.

Så som jag genom en diskussion med en vän idag kom fram till, vissa kan man ta på orden, andra kan man bara lyssna på, tänka; jaha, det var det, nu går jag vidare, för att sen kanske på sin höjd bli överasskad om det den personen säger, blir till verklighet, eller är sant. Ärligt.

Med det får jag väl göra precis det som står i ovanstående radet, lyssna, rycka på axlarna, inte ta åt mig av det, för att sen, om det verkligen stämmer, låta det komma mig nära, och på så vis bli en ärlighet, äkta.



Klart slut.