Först va ja glad sen blev jag mindre glad.
Så lätt att bli nedstämd av att någon kommenterar ens kropp. Och jag vet att det inte gäller bara mig.
Fan. Varför gör man sig själv till ett så lätt offer?
Lovisa.. det går över, man är känsligast innan fyllda 21.. Därefter upptäcker man en massa andra större problem och existentiella frågor som istället tar över ens annars så kroppsfixerade hjärna. Det finns både för och nackdelar med det förstås.. men pratar vi kroppsfixering så går det över, man tror att det enda som behövs för att bli accepterad är en barbiekropp (= ybersmal, magrutor, noll gäddhäng, noll celluliter, noll bristningar etc). Det är en lögn och en omöjlighet, varför kallas vi annars människor och inte barbies? Dessutom har folk så fullt upp med sina egna kroppar så dom har inte tid att tänka på din. Tills du når denna insikt - tänk på de som har det sämre, exempelvis dom som inte har ben eller har cancer, så känns det bättre genast. Du ÄR vacker! Puss
