Jag saknar.

Att smsa å fråga när vi ska käka. Och när vi börjar. Och allmänt hänga. Och spela musik. Att bara vara.

Det är sant. Man gör så när vänner inte är där som de alltid är. Oavsett orsak. Och även om de ändå finns där så är det kanske inte samma sak i vardagen, typ. Och det får man ju respektera, såklart, och förstå. Vilket jag gör. Men jag ville bara säga att jag inte är likgiltlig.

, gosh va detta fått mig att tänka.
Jag måste göra det, snart. Annars kommer jag ångra mig resten av mitt liv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0