.

Men om det inte kommer någon sån då?

Idag är jag hemma och är sjuk, min hals gör väldigt ont och jag har en gnutta feber. Det tycker jag är mindre kul . Har kikat på "Inglorious Basterds" och hållt för ögonen rätt många gånger under tiden. Att ha precis ingenting att göra har även gett mig tid att tänka. Och då tänker jag inte på speciellt roliga saker. .

På det här årets Nationella Prov i Svenska B kommer det att vara just relationer som är huvudämnet. Och det är ju i princip det som jag har haft tankarna kring idag, inte de stundande proven, nej utan ämnet, Relationer.

Jag finner det väldigt svårt att veta hur man ska ställa sig till människor som man tidigare har haft någon form av relation till . Man kan ju ha varit nära en person i flera år, sett den varje dag, älskat den och trott att man aldrig skulle skiljas åt. Sen kommer dagen då man inser att man inte sett den här personen i fråga på flera år, inte sagt någonting. Den här gången handlar det inte om någon gammal pojkvän eller något sånt, utan mer om en riktig vän jag en gång hade. Och jag har rätt många sådana, som man umgicks med när man var liten till man blev äldre och så poff, böt man skola, eller började gymnasiet, fick nya vänner osv.

Just nu tänker jag på en speciell människa som jag kände väldigt väl. Det var hon som var vänlig mot mig när jag precis flyttat till Säter, det var hon som frågade om jag ville hålla handen med henne och en till medan vi skulle gå i led till simlektionen. Jag minns det så väl. Efter det var vi bästisar i flera år.

Hon och hennes familj har betytt så himla mycket för mig under min uppväxt, något jag inte har tänkt på så mycket innan utan som jag reflekterat till de senaste dagarna. Under flera år nu har jag gått och tänkt att jag borde ta kontakt, fika eller vad som helst med denne människa som jag verkligen tillbringade så mycket tid med att hon fick ont i huvet, undrar varför ;) Men det har aldrig blivit av, för hur fan gör man ?

Varje gång jag sett denne, har jag fått som ett hugg i hjärtat, jag vet inte vad det har varit, men någon form av saknad skulle jag nog identifiera det som. Men jag förträngde det alltid. Jag är ju trots allt väldigt bra på sånt.

Men hur gör man när man hör saker genom andra om andra? Jag menar, jag hade ju inte haft kontakt på flera år i princip. Hur gör man? Jag vet faktiskt inte. Uppenbarligen. Men fan vad jag kände. Jag kände så otroligt mycket för alla inblandade och jag kände fan för mig själv också. Det gjorde riktigt ont att höra det. Men jag gjorde inget, jag bara kände. Så ingen visste om att jag alls något kände. Kan man göra något? Jag vet faktiskt inte. .

För en helg sedan åkte jag hem till Skäve, jag har ju ingen tidning här, men det har dom ju där.

Om jag nu inte ska fortsätta skriva en hel bok om detta så måste jag nog avsluta här. Som ni kanske förstår så har jag tänkt en del på detta eftersom jag inte verkar kunna sluta skriva.