Åhhh, nu har jag fan rätt att åma mig.

Nyss kommit hem från skolan, vi hade en sv-lektion bara. Superkul, ej.
Jag har jätte mycket frånvaro i Pedagogisk ledarskap, Idrott och naturåfriluftsliv, varför? Jo för att jag har varit sjuk så himla mycket och för att jag har varit på en radiointervju istället, och för att jag åkte iväg på semester en gång också, det motsvarade as mkt procent på fredagslektionerna eftersom den kan vara i fyra timmar. Jag grinar.

Det va ju itne meningen. De andra lektionerna har jag ju valt bort för sömn, med vilja, eller ah, egentligen inte för jag brukar ju typ välja i sömnen och då så tycker jag att ja inte behöver gå, men sen när ja vaknar så inser jag ju att jag typ bara har varit halvvaken och pga det gjort knäppa beslut. Jag är så dum . Och min mentor är tydligen förvånad för jag har så mycket frånvaro i alla ämnen att hon frågade resten av lärarna när ja skulle få mina IG varningar, men nej säger dom andra lärarna, hon är ju duktig och lämnar in alla uppgifter så hon ligger ju på över medel i betyg..

Okeeej, säger min mentor. Nu förstår jag ingenting. Nej det gör du inte va säger jag. Hon frågar om jag blir understimulerad och om det är därför ja inte är på lektionerna, å ah, tydligen. Är man borta 50% av en kurs, och sedan får mvg,  då kan man väl tycka att lektionerna borde ha varit understimulerade för mig, tydligen .

Jag fick också kommentaren : Du är oerhört begåvad och alla vi lärare är oroliga och lite irriterade över att du inte gör det bästa med den, du är ju liksom naturligt begåvad i ämnena, och skulle kunna ha de bästa betygen i alla, men varför anstränger du dig inte?


DEt enda svar jag kan ge: För jag är lat. Om jag inte behöver anstränga mig för att få ett Vg, då blir jag ju lat. Och uttråkad. Och då orkar ja inte bry mig om nå högre. Jag är lite märklig.. Och jävligt lat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0