Det är över nuu, men jag kommer ihåg alla dagar med dig...

Peace and Love.

I avsaknaden av ord, skulle jag kunna lägga upp bilder från festivalen här, men de skulle inte göra något eller någon rättvisa. En sak som kanske kan bevisa hur tagen jag var efter festivalens sista nummer(JAY fucking Z , som jag inte ens lyssnar på så mkt) var att jag 1.grinade när två männskor drogs upp på scen, 2. Jag inte sa något på fem-tio min efteråt. (vilket är ovanligt då jag pratar sjukt mkt i vanliga fall, och när jag varit med om något inspirerande. )

Det var som om det var droppen liksom

Patti Smith var helt galet inspirerande. Hon är en levande legend som tyvärr ser rätt sliten ut. Men jag hoppas hon kommer leva länge länge, och att jag någongång får träffa henne, och då innan vi båda är döda helst.


Robyn var röjj som satan, skitkuul verkligen.
Melissa ´Horn var vackert just då men jag vet inte,  det finns inte det där extra som får mig att fastna för musik där. Åtminstone inte än, fast just efteråt var jag i ett euforiskt skick. Som iofs inte mäter sig med det ja var i efter JAY-Z .

Och ja, Jay-Z. Grymt .



Förövrigt sov jag från 18.00 typ, till 14.30 idag. Känns helt okej, men jag är sjuk,. Vilket jag ändå väntat mig.


Nu ska jag komma på hur jag ska tjäna pengar. Förslag?

Peace, Lova And understandig så länge!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0