.

Jag har den senaste tiden snöat in rätt mycket på musik och läst rätt mycket i olika tidningar  om artister, läst bloggar som PSL, tidningar tex Sonic, osv. Typ skivrecentioner i övriga tidningar och på nätet, ah ni fattar.

Och jag blir rätt trött. Trött på att det är så himla mycket påhopp och åssikter hit och dit om vad som är bra och inte bra. Det måste tex. vara tillräckligt finkulturell pop man spelar, för att den ska "platsa" i tidningen "Sonic", Shlager ja, det är FUL musik. Indie Pop , ja det beskrivs som FIN musik. Ju svårare desto bättre. Desto klurigare desto finare , osv.

Jag blir matt. Varför får inte musik var det den är, varför är det ena fel och det andra rätt, är inte allt rätt ? Om jag tycker om shlager OCH indie då? Om jag vill lyssna både på rix FM OCH P3 ? Är jag inte tillräckligt intressant då? Är min musikstil inte tillräckligt intelektuell då?

Vad jag av detta kan konstatera är, att det spelar ingen roll. Hur man än vrider och vänder på det så är det någon som tycker att någon annan är knäpp för att den lyssnar/spelar just den musik den tycker om. Om man ens gör det, för ibland kanske man tvingar sig själv att tycka om en viss musikstil bara för att bli accepterad i sitt umgänge. Det tror jag fan händer jävligt ofta.

Hur som helst, Min käre vän Carro, hon står då upp för att hon gillar Tomas Ledin, OCH hon lyssnar även på Anna Ternheim, den ni! (vet jag av säkra källor). Bara ett exempel. Betyder det att hon inte skulle bli accepterad i en "indie-krets" "fin kulturell krets" om det gör det, så tror jag att vi måste börja tänka om. Varför hålla på och dissa allt hela tiden. Musik är musik, och jag gillar det tamefan oavsett om det är bra eller dåligt. Och ALLA får lyssna på vad DE VILL. Punkt. Sedan finns det även sånt jag inte gillar. Men det är ju en annan femma!