.

Befinner mig i Leksand just nu.. Hälsar på Linda men hon är å jobbar på Ejendals Arena- Leksandsmatchen så ja sitter här. SKulle ha gått, men fan, ja orkade inte hålla på och trixa! Få se nästa match kanske, blev sugen på at gå på en match nu för de va så grymt längesen ja va på en ..De e ju rätt kul ändå kan jag tycka..

Och appropå rubriken, vad är framgång egentligen? Själv har jag kommit på att jag blir typ överintresserad av andra personers framgångar, och jätteglad och hyper osv. Om jag känner dem och vill dem väl då, eller om det är någon man vet vem det är och att de förtjänar det osv. Stolt . Men vad är egentligen framgång? För mig? Jo, jag blir nöjd när jag får göra det jag vill göra, hålla på med musik alltså. Och då skulle "framgång" för mig då innebära att jag får syssla med det, inte att ja blev känd, inte att jag tjänade mycket pengar, men att jag kunde få göra det jag älskar mest.

Tyvärr vill såå sjukt många andra göra precis det jag vill också.. Vilket gör det mer konkurrenstätt.. MEN, hur många spelar inte innebandy då? JAg vet en som är superduktig på innebandy och har kommet rätt långt, stolt*, men hon har ju också kämpat! Där fanns mycket konkurrens. Tränat flera gånger i veckan osv.

En annan jag känner, eller ah, känner å känner, har lyckats superbra inom hockeyn, ja men inte fan tror jag att denne har bara chillat omkring och vipps, nått sin framgång, nej där ligger det flera flera år av extrem träning bakom, och naturligtvis en gnutta talang också.. och en järnvilja.

Men vad gör jag för att nå dit JAG vill? Inte fan offrar jag så mycket tid? Inte sitter jag flera dagar i veckan och försöker på alla sätt och vis att nå dit jag vill . . ÄR det för att jag är lat, eller är det helt enkelt för att den här sortens grej är krävande på andra sätt, ? Hm.. Något att fundera på. men jag har ändå efter allt detta bestämt mig för att kämpa lite mer, lite hårdare, och framför allt, våga chansa och tro på mig själv. För ingen annan kan ju göra det åt en , eller hur?