.

Ryck. Och mattan under dina fötter är borta.

 

Igår var en mycket händelserik kväll. Sjukt trevligt å grilla och sånt. Sedan fick vi alla en rejäl tankeställare. Vakium.

Vi ryckte upp oss och förträngde, medan vi fortfarande kände. Vi lyckades rätt bra. Det blev kul tillslut.

Tänker inte gå igenom allt vad som hände, detär för mycket. Men jag kan säga att jag och Teresen va ute på ett jädra äventyr iallafall! Haha.


Och när det kommer till vakumet. Det ligger fortfarande över oss . Och det tar nog tid att fatta. Kan inte ens föreställa mig hur det känns när man är närmare än närmast, där tystnaden ekar så högt att trumhinnorna vägrar göra det de ska, kroppen inte längre orkar stå.  Men jag tror på att man kan klara det mesta svårigheter i livet. Även om det krävs en jävla ansträngning från människan.

Let it rain on me, let it rain. Let it rain on me, let it rain. Let it rain om me, let it rain, that´s how all things grow.