.

Saknaden av människor som kommit och gått i mitt liv känns faktiskt ganska tung en regning höstdag som denna. Det är med lite ångestfylld längtan som jag tänker tillbaka på alla barndomsvänner jag har haft, visst finns det de som försvann av anledningen att man inte längre hade något gemensamt, att man inte tyckte om personen ifråga längre osv. Men det finns så många som verkligen försvann p.ga andra orsaker. Som inte hade några fel. Som man bara inte fick tid för.

Att gå från att ha träffats varje dag i flera år, till att plötsligt bara se varandra någon gång om året, om så väl, i minglet av massa folk på julmarknaden i hemstaden, eller dylikt, det känns mäktigt och tungt och sorligt och ganska förvirrande.

Människor kommer och går i livet, men man vet sällan hur mycket de har betytt förens man tänker tillbaka långt senare och längtar tillbaka till det som var, eller önskar att man kunde kombinera de kretserna av människor, med de man har idag.   Det vore helt klart det bästa.

Med saknad, längtan och respekt. Igår, idag och imorgon.