.

Behöver ingridienser från kylskåpet så jag öppnar och med ett förförat  SKRIK är ångestsköljningen över mig! Jag står helt stilla, skriker och vet inte vad jag ska göra. Sveper en desperat blick runt köket för att hitta något som kan passa, passa för att förinta denna förskräkliga uppenbarelse till varelse. Jag hittar en tom majsburk.
Det får bli min räddning. Panikslaget riktigt smashar jag burken mot varelsen , den rör på sig. Jag gör det igen, och igen, nu har den fastnat under själva burken, men den rör sig fortfarande. Ännu mer panik. Aaah aaaahaaaaaaa, låter det under hela denna process.
Tillslut lyckas jag halvera denna hemska sak MEN DEN SLUTAR ÄNDÅ INTE ATT RÖRA SIG! Tar en stor bit papper och plockar bort den från burken, lägger den I burken istället, och lägger den kvickt i soporna och svabbar i farten också med de ben som fortfarande ligger kvar och rycker i mitt kylskåp.
Sedan springer jag ut barärmad med alla sopor innehållande MONSTRET, till sopnedkastet utanför på gården. Nu är det borta, monstret, varelsen, den, det, han, hon, äcklet jag inte kan nämna vid namn. Jag går in, andas och lagar mig köttbullar med mos. Funderar starkt över att ringa antisimex och sätta upp räkningen på kopparstaden. Men jag får nog vänta och se om det uppstår några fler sådana här händelser. Ush, hoppas inte. Nu andas jag iallafall.

Det tar imot att behöva göra det, men nu lägger jag upp en bild på vad exakt som jag har tagit livet ur idag. Jag får helt enkelt försöka blunda när jag lägger upp den.